BARMHÄRTIGHETSMISSIONEN

I kärlekens tjänst för Ati-folket

Nyhetsbrevet

 

18 December - 2018

 

Året som gått!

 

Jag tänkte försöka summera året som snart har gått till sitt slut. Jag tänker inrikta mig på de tre senaste månaderna som varit mycket händelserika i vårt missionsarbete. 

 

Den 11:e September kom jag tillsammans med min familj ut till ön Guimaras på Filippinerna för att återuppta vårt missionsarbete här, som under en tid legat lite stilla. Den pastor som under vår Sverigevistelse här skulle sköta arbetet drabbades av dålig hälsa och hade svårt att sköta arbetet med Aetasfolket. Men nu var vi så äntligen här. Jag,min fru Florence ,min son David och min pappa Kenneth.Vi hade från Sverige ordnat med hyra av ett lite hus nere vid havet, som vi trodde skulle bli jättebra men senare visade sig inte var fullt så fint.

Bara efter några dagar började vi med att söka upp Aetasfolket som vi tidigare haft kontakt med. De var alla mycket glada över att se oss igen. Vi började regelbundet ha möten både för aetas i Salag och Backhaw. Till vår stora glädje så hade två ungdomar Majmaj och Vincent kommit tillbaka till ön, så det blev ett glatt återseende. Arbetet i Salag tyckte vi gick lite trögt medan gruppen i Backhaw utvecklades andligt starkt. Varje gång vi besökte Backhaw upplevde vi en stark andlig atmosfär där. Florence predikade oftast eftersom det är enklast språkmessigt. Florence har utvecklats i sin uppgift att undervisa och gör det i en stark smörjelse. Redan efter några veckor kom önskemål från personer i Backhaw om att döpas. Det var med stor glädje som jag fick döpa tre personer i havet utanför Backhaw.

 

Jag började fundera på om vi inte skulle göra något mer jobb med Aetas på Guimaras. En dag träffar Florence och jag pastorn för Aetasbyn Serom. Han uttrycker sin önskan om vi kan hjälpa honom att reparera hans friluftskyrka där. Vi säger att vi ska fundera på saken. Men bara någon vecka senare åker vi upp till Serom med byggmaterial för att reparera kyrkan. Pastorn där lovade oss att vi kunde ta hand om söndagskolan där då han inte hade tid till det. Det såg vi som Herrens direkta ledning i vårt arbete.

 

Efter några veckor stod kyrkan klar och söndagskolan kunde starta. På invigningsmötet hade vi nästan 40 barn inskrivna. Vi fortsatte att besöka Salag och Backhaw varje tisdag och Torsdag, och sedan var det söndagskola varje Söndag i Serum.

 

Problemet med arbetet i Salag och backhaw var att vi inte hade någon kyrka att vistas i. och att grupperna var utspridda. Vi funderade hit och dit om vi skulle bygga något enklare både i Backhaw och Salag. Men så en dag besökte vi en god vän som driver en affärsrörelse här. Hon och hennes man har även en egen kyrka, som vi tidigare besökt. En härlig pingstförsamling. Denna församling var en utpost till den stora kyrkan i staden Iloilo trettio minuters båtresa från ön Guimaras. Nu hade de ingen längre som kunde predika, eftersom pastorn i huvudkyrkan hade för många uppdrag. Kyrkan hos vår vän Polly hade nu stått tom i över ett år, då Herren ett tag innan vi kom dit hade talat till Polly om att starta möten där igen. När jag kommer dit börjar jag prata om vårt problem med mötesplats för Aetasfolket. Då säger hon att vi kan få ha kyrkan en dag i veckan med möten för Aetasfolket.

 

Ganska snart kontaktar jag min vän pastor Mark som tillsammans med sin fru lovar komma och predika varje tisdag i Pollys kyrka. Nu har en tid gått. Varje vecka har vi underbara möten som leds av Polly. Pastor Mark predikar och hans fru Joy leder lovsången. Aetasfolket kommer dit varje vecka. Ibland är de väldigt många ibland litte färre. Men den andliga atmosfären är stark. Och man ser den possitiva förändringen i mångas liv. Flera personer som inte är Aetas deltar också. Både De och Aetas vittnar om vad Herren gjort i deras liv.

 

Vincent berättar gripande om sin svåra uppväxt men hur han kom till Guimaras och att Aetas tog hand om honom, hur han senare blev knivskuren och höll på att mista livet, men hur  vår mission räddat livet på honom genom att Florence och jag betalade sjukhusräkningen och medicinen för honom.

 

Det var också gripande att träffa Amalia en äldre Aetaskvinna på Gudstjänsten hon grät av lycka för att missionen betalat sjukhusräkningen och blodtransfusion för henne då hon låg döende. Hon kramade min hand och grät. Men jag vill rikta tacket till er som ger till vårt arbete för utan er skulle dessa två människor inte levt idag med största säkerhet. För om ingen betalar sjukhusräkningen blir det ingen behandling.

 

Herren har gett oss ett hus som vår vän Dondon byggt åt oss för matrialkostnad på endast 4000kr. Men en mark som vi hyrköper för ca 300kr i månaden. Kan man säga annat än att Herren har varit med och försett.

 

Vi har fått kontakt med en organisation som sponsrar söndagskolarbetet i Serom. Som en första gåva fick vi 30.000pesos ca 5000kr till detta. Det räcker till att finansiera den verksamheten ett bra tag, och tack vare den gåvan kunde vi anordna en julfest i Serom för alla barnen och dela ut julklappar. Herren leder oss då vi går i hans kallelse.

Detta var några viktiga händelser som jag tyckte var viktiga att lyfta fram nu när jag ska summera året som gått. Stort tack till er som stödjer arbetet. Hoppas ni önskar fortsätta under nästa år också. Vi gör detta tillsammans - Gud välsigne er!

God Jul och Gott nytt år!

 

/ Jörgen Milton